Välkommen

Medlemmar
Historik
Fotoalbum
Videoklipp
Ljudklipp
Kontakt
Historik

Artikel i Helsingborgs Dagblad 2007

— Vi har alltid varit oerhört noga med klädsel och uppträdande, säger pianisten Olle Enge, en av fyra originalmedlemmar.
Skulle  någon i orkestern inte vara på topp, får han höra "lappen!". På lappen, där i kavajfickan, står det "Vänd inte ryggen
åt publiken, ha alltid ett leende".
— Det fungerar, även om det är svårt när BoIS har förlorat, säger Bertil Edpalm, vibrafon, som apropå "randigt" titulerar sig
FDHY - före detta högerytter, med 142 matcher för klubben. Domnivet bildades 1952 och sprang ur Olle Engbes orkester,
som hade spelat på klubbar och dansbanor i några år. Nu ville direktören för stadshotellet, Åke Magnusson, att de skulle bilda
en orkester som kunde spela på knutsbalerna, varvets sjösättningsfester och andra stora tillställningar som alla ägde rum där.
Någon betänketid behövdes inte.
— Gräddan av eliten var där, det var otroligt flott, säger Olle Engbe och minns hur sedlarna kunde slängas upp på pianot för
att en önskelåt skulle spelas.
— Vi hade en repertoar med standardmelodier ur den amerikanska sångboken. "Stardust", "I´m in the mood for love"... Mycket
från Fred Astaire-filmer. En och annan svensk schlager också, det var vi tvungna till, säger Jan Nordehammar, klarinett. Namnet
kom till i butiken Nordströms Eftr. där Jan Nordehammar jobbade som dekoratör. Bertil Edpalm stod och lekte med de utskurna
bokstäverna i papp som brukade användas i skyltfönstren och fick fram "Demnivet". Det ändrades raskt till "Domnivet", för det
var ju så snacket brukade gå inför festerna: "Vilka är det som spelar ikväll?" "Det är ju dom, du vet!" Det var inte bara orkestern
som tyckte att namnet var gångbart. En persiennfirma i Malmö snodde det rakt av, medan en lemonadtillverkare ringde och frågade
om han fick lov att kalla en läsk för "Den ni vet".
— Vi var tvungna att registrera namnet för att få ha det i fred, säger Olle Engbe.
Orkestern spelade också en framträdande roll i modesammanhang, för det var ofta den som fick visa upp det senaste i klädväg från
stans ekiperingar. Bröderna Josefsson och Göstas hörna hörde till leverantörerna. Än i dag är det alltså skräddarsytt som gäller.
— Vi känner oss säkra när vi kommer i våra smokingar, säger Olle Engbe.
— Men annars kan ju artister klä sig hur som helst nuförtiden, säger Jan Nordehammar.
— Och det är rent nonchalant mot publiken, slår Bertil Edpalm fast.
Domnivet spelade tre kvällar i veckan året om, hotellet på sommaren och Strandpaviljongen på vintern. Samma schema gällde under
de elva följande säsongerna hos Gösta Tönne på Avenue i Helsingborg. Lägg därtill vanliga jobb på dagarna och i Bertil Edpalms fall
fotboll tre gånger i veckan, så förstår ni att det var hektiskt. Rekordåret 1962 var orkestern ute och spelade 252 dagar.
Vad sa familjen därhemma om det?
— Det var ett jädra liv många gånger, säger basisten Stig Andersson.
— Det är väl därför som man har varit gift i 50 år, för att man aldrig träffades, fortsätter Olle Engbe men tillägger snabbt:
— Skämt å sido, det gick bra, familjen var alltid förstående.
Höjdpunkterna hittills? Tja, var börjar man...
Medlemmarna radar upp namn på artister som de har haft förmånen att arbeta med:
— Papa Bue, Putte Wickman, Svante Thuresson...
— ... Anki Nilsson, Gunilla Postaroff och Siw Malmkvist, förstås...
— ... Och så var vi förband åt Count Basie på Strand 1966, det var otroligt stort.
En annan oförglömlig händelse var när Domnivet skulle göra sin första spelning på restaurang Åke Hahns i Lund. Måndag. Exakt klockan
åtta. Stränga order. När klockan var slagen, satt det en person i salongen. Sten Broman. Ni vet, den skäggige musikprofessorn som
påstods ha sagt att "dragspel är ett utmärkt kräkningsmedel". Orkestern visste. Så i stället för att spela det obligatoriska öppningsnumret
"The best things in life are free", kunde den inte låta bli att klämma i med - "Livet i Finnskogarna".
— Under låten såg vi hur Broman kallade till sig hovmästaren. Nu är han förbannad, tänkte vi, berättar Olle Engbe. Efter att tonerna hade
klingat ut, kom hovmästaren fram till orkestern. Han sa:
— Doktor Broman bjuder på grogg!
Och så fortsatte det, måndag efter måndag. "Livet i Finnskogarna" inför en ensam Sten Broman, sedan in med en bricka med fem groggar.
Över 3 000 spelningar har det blivit under den 55-åriga karriären. Domnivet håller stilen, även om det numera får räcka med 50-talet
framträdanden per år.Varje måndag träffas medlemmarna i källarlokalen i Silvergården för att repetera, dricka kaffe och sitta och snacka.
— Det känns helt fantastiskt att vi får göra det vi älskar och att vi kan glädja andra. Och vi utvecklas hela tiden, säger Olle Engbe.
— Ja, vi lägger ut ett kilo om året! replikerar Bertil Edpalm.

Reporter: Joakim Björck




Olle Engbes Orkester 1951. Förlagan till Domnivet.



Olle Engbes Orkester 1951. Förlagan till Domnivet.



Invigning av Strandpaviljongen i Landskrona 1959 (Fotograf: Anders Hilding)



1960 (Fotograf: Anders Hilding)



1960 (Fotograf: Anders Hilding)



1960 (Fotograf: Anders Hilding)

 

Välkommen